Titel: Boktjuven
Originalets titel: The Book Thief
Författare: Markus Zusak
Författare: Markus Zusak
Serie: -
Språk: Svenska
Förlag: Ponto Pocket
Sidor: 585
Handling: Hos en fosterfamilj i Tyskland under andra världskriget bor Liesel Meminger. Hon växer upp ganska fattigt och börjar därför stjäla böcker som hon sedan läser om och om igen. Hon delar med sig av sin läsning till juden som gömmer sig i hennes källare och även till sina grannar när de sitter och väntar på bombningarna.
Karaktärer: Bokens huvudperson, Liesel är en tjej som man får följa med från att hon är runt nio tills att hon är 14 år. Hon bor hos en fosterfamilj i staden München. Hennes bror är död och hon vet inte vad som hänt med hennes biologiska föräldrar. Fosterfamiljen som hon får bo hos är ganska fattig och de bor i stadens slummer. Liesel har inte heller så lätt för att skaffa kompisar men lyckas trots det ändå utveckla en otrolig relation till kompisen Rudy (som är helt FANTASTISK!). :3 På nätterna drömmer hon ofta mardrömmar och de handlar alla om samma sak, hennes brors död. När man först får träffa Liesel kan hon inte läsa, vilket hon gärna skulle vela. I skolan får hon gå med de mindre barnen just på grund av det. Hennes fosterpappa bestämmer sig då för att lära henne. Så när Liesel vaknar om nätterna så sätter sig hon och hennes fosterpappa och läser. Till slut när hon väl lärt sig läsa börjar hon stjäla böcker. Det börjar med en bok på marken men blir allt mer på riktigt, hon får därmed smeknamnet Boktjuven. I och med att Liesel mognar och hon går från att vara ett barn till att vara en självständig tonåring börjar hon även känna saker som kärlek och börjar förstå vad som faktiskt händer runt omkring henne. Hon var en väldigt bra karaktär att följa.
Tankar om boken: I början var boken lite svår att komma in i, man förstod inte riktigt sammanhanget och det var ganska annorlunda att ha Döden som berättare, det är antagligen eftersom död är en ganska stor del av historien. Efter några sidor vänjer man sig och kan då läsa resten av boken med ett gott flyt. Precis innan slutet sker en stor vändning vilket gör slutet oväntat men ändå väldigt sorgligt. Boken innehöll även lite tyska ord lite då och då vilket jag tyckte var roligt (även om det mest var svordomar). Döden förklarar dem då. (På ett väldigt roligt sätt.) :)
Betyg: 8/10
Handling: Hos en fosterfamilj i Tyskland under andra världskriget bor Liesel Meminger. Hon växer upp ganska fattigt och börjar därför stjäla böcker som hon sedan läser om och om igen. Hon delar med sig av sin läsning till juden som gömmer sig i hennes källare och även till sina grannar när de sitter och väntar på bombningarna.
Karaktärer: Bokens huvudperson, Liesel är en tjej som man får följa med från att hon är runt nio tills att hon är 14 år. Hon bor hos en fosterfamilj i staden München. Hennes bror är död och hon vet inte vad som hänt med hennes biologiska föräldrar. Fosterfamiljen som hon får bo hos är ganska fattig och de bor i stadens slummer. Liesel har inte heller så lätt för att skaffa kompisar men lyckas trots det ändå utveckla en otrolig relation till kompisen Rudy (som är helt FANTASTISK!). :3 På nätterna drömmer hon ofta mardrömmar och de handlar alla om samma sak, hennes brors död. När man först får träffa Liesel kan hon inte läsa, vilket hon gärna skulle vela. I skolan får hon gå med de mindre barnen just på grund av det. Hennes fosterpappa bestämmer sig då för att lära henne. Så när Liesel vaknar om nätterna så sätter sig hon och hennes fosterpappa och läser. Till slut när hon väl lärt sig läsa börjar hon stjäla böcker. Det börjar med en bok på marken men blir allt mer på riktigt, hon får därmed smeknamnet Boktjuven. I och med att Liesel mognar och hon går från att vara ett barn till att vara en självständig tonåring börjar hon även känna saker som kärlek och börjar förstå vad som faktiskt händer runt omkring henne. Hon var en väldigt bra karaktär att följa.
Tankar om boken: I början var boken lite svår att komma in i, man förstod inte riktigt sammanhanget och det var ganska annorlunda att ha Döden som berättare, det är antagligen eftersom död är en ganska stor del av historien. Efter några sidor vänjer man sig och kan då läsa resten av boken med ett gott flyt. Precis innan slutet sker en stor vändning vilket gör slutet oväntat men ändå väldigt sorgligt. Boken innehöll även lite tyska ord lite då och då vilket jag tyckte var roligt (även om det mest var svordomar). Döden förklarar dem då. (På ett väldigt roligt sätt.) :)
Betyg: 8/10
jättebra skrivet :D
SvaraRaderaTack :)
RaderaSuperbra recension (haha lite efter)! Har tänkt att läsa boken men det har liksom inte blivit av, men efter din recension blir det allt att läsa den! SÅ bra blogg förresten! Jag har precis startat en, fast den är inte ens i närheten av din! Men OM du skulle ha tid och lust över så får du gärna kika in på den: http://www.minvarldavbocker.blogspot.se
SvaraRadera