Språkresa med EF

Hej! Det var ett tag sedan jag var aktiv på den här bloggen och tyvärr lär det fortsätta dröja innan jag har tid och energi till att ta tag i allt det här igen. Detta är delvis för att jag ska åka på språkresa till Auckland, Nya Zeeland i januari 2020 med företaget EF!

Jag ser verkligen fram emot resan så mycket och kommer under min tid där men även nu när jag förbereder mig, blogga om min resa. Så om ni är intresserade av att följa mitt äventyr och lära er mer om språkresor genom företaget EF så är det bara att klicka på den HÄR länken. Länken gå alltså till bloggen som jag har döpt till Rebeccas EF äventyr i Auckland. Jag ser så fram emot att dela med mig av den här resan med er och att få uppleva så mycket nytt!.

Ny profilbild

Tänkte bara säga lite snabbt att jag nu äntligen har bytt profilbild! Med tanke på att min gamla bild som jag hade var ungefär 1,5 år gammal så kändes det som att det var dags. Uppdaterade visserligen inte till någon väldans ny bild i och för sig utan den här bilden är tagen i slutet av sommaren men det var den bästa bilden jag hade. Jag ska klippa mig kring jul så tills dess får den här bilden vara kvar. :)

Smutsig spegel jag vet, men vad gör det om 100 år? :P

Inspiration?

Ja vad gör man när det helt enkelt är en sådan där dag då man inte har inspiration till någonting alls? Man är trött på att plugga efter att ha spenderat fyra timmar på att skriva nationellt prov i matte. Man känner inte för att städa eller göra andra sysslor för kroppen är helt enkelt för trött. Tanken på att läsa är frestande men när man väl sitter där med boken framför sig kan man inte ens förstå första meningen. Vad gör man när man helt enkelt bara skulle behöva en hink med motivation?

Jo, man sätter sig och skriver ett blogginlägg om det trots att det egentligen inte har något med bloggens inriktning att göra. För ibland är den bästa lösningen på ett problem att prata om det för att sedan kunna acceptera och gå vidare. Så tack för att vi i största delen av världen har den möjligheten att när som helst, öppet, kunna prata om det som tynger ner oss.

Kortare recensioner?

På senaste tiden har jag börjar undra om jag kanske ska korta ner mina recensioner lite. Det är nämligen så att jag har haft väldigt svårt för att skriva recensioner och då framförallt att komma igång. Så det har blivit lite som en vana att även om jag läser ut en bok så skriver jag ändå inte en recension för jag "orkar inte". I ett sådant stadium som jag dessutom är i nu (sista terminen i årskurs 9 med en massa prov) så har jag faktiskt varken så mycket tid eller ork. Dock måste jag säga att de senaste dagarna har jag bara blivit mer och mer peppad att skriva här på bloggen och bli aktiv i bokbloggarvärlden igen. Kanske blir då de förkortade recensionerna precis det jag behöver för att komma tillbaka? Ja, det får vi se helt enkelt. :) Det är hur som helst skönt att vara tillbaka och jag måste säga att jag har verkligen saknat det. Nu har jag även spenderat 20 min på att läsa ikapp de inlägg jag missat de senaste veckorna på de bloggar som jag följer så ja, det känns riktigt bra det här. :)

Ett inlägg som väcker tankar

Jag läste precis ett jättebra inlägg av Hannah på DrawReadAndTakeAPhoto som handlade om skolan och lite hur fel det blir när skolan egentligen bara handlar om att få höga betyg och inte att lära sig saker. Ni kan läsa inlägget HÄR, något jag verkligen tycker att ni borde göra.

Jag var själv med om en liknande situation som det Hannah berättade om i sitt inlägg. Jag berättade för henne i en kommentar om det som hände mig men nu tänkte jag att när jag ändå skriver ett inlägg om det så kan jag dela med mig om det till er också.

Jag hade nyligen en incident med min HKK lärare, vi hade haft en massa inlämningar och prov och grejer den här terminen och jag hade fått A på allt förutom en grej där hon hade fyllt i på matrisen att jag fått A men skrivit B (extremt förvirrande). Sedan hade vi ett praktiskt prov där vi hade fått reda på att vi skulle plugga på olika begrepp som vi sen skulle använda oss av medan vi lagade maten. Jag tyckte det gick jättebra och jag kunde alla begreppen felfritt. Medan vi lagade kom hon och bad oss motivera varför vi hade valt den mat vi hade valt och vi började prata om maten, då frågade hon varför vi valt att ha med paprika och vi svarade att det är en grönsak som är väldigt god att steka (vilket vi gjorde) och att den innehåller vitaminer och mineraler. Då frågade hon vilken vitamin paprika innehöll något vi inte visste och sa då att vi inte visste. Hon svarade med ett "jaha" och gick vidare till en annan grupp. Efter lektionen så hade vi betygsnack eftersom det har var det sista vi gjorde i HKK:n den har terminen. Hon så då att hon tyckte att det hade gått väldigt bra för oss att allting hade legat på en A-nivå men eftersom vi inte visste vilken vitamin som fanns i paprika så kunde hon bara ge oss ett C. Och jag blev så jäkla förbannad! Ska jag behöva veta vilken vitamin som finns i paprika för att få ett A? Om allt låg på ett A annars varför fick vi inte då ett B åtminstone? Om vi nu inte kunde den frågan kunde hon inte gett oss någon annan så vi hade fått mer än bara en fråga? Jag blev så irriterad att jag i princip skällde ut henne inför resten av gruppen och krävde att få komplettera, något som efter mycket tjat jag till slut fick. Nu efter att ha fått komplettera har jag mitt A men irritationen är inte borta för det, det handlar ju inte bara om betyget utan det handlar om principen.

Så det var min story. Jag ska passa på att säga att jag älskar min skola och jag tror inte man kan ha bättre lärare än vad jag har. Jag kommer sakna dem extremt mycket när jag börjar gymnasiet nästa år. Så det är inte min skola och egentligen inte min HKK lärare heller som jag klagar på utan det är systemet som låter sånna här saker att hända.

Har ni någon liknande händelse som ni vill berätta om? Har ni några tankar om skolan som ni vill dela med er av? Kommentera till det här inlägget, jag svarar på alla kommentarer. :)