Konsten att bara läsa åtta böcker på ett helt år

2016 var ett riktigt dåligt år för många och överallt på sociala medier svämmar det över av bilder och texter som beskriver vilket dåligt år 2016 var. För mig var 2016 inte heller det bästa av år, framförallt inte när det kommer till läsningen och bloggen. 2016 var nämligen året då jag blev inaktiv på bloggen och tappa intresset för att hålla den igång. Men framförallt var 2016 året då jag bara läste ut åtta böcker. Åtta böcker! Under 2015 kunde jag i princip läsa åtta böcker på en månad och nu under 2016 kunde jag inte ens nå mitt Goodreads-mål på tio böcker. Så vad förändrades? Helt ärligt så har jag inte riktigt något svar på det. Jag skulle vilja säga att jag fokuserade på plugget och la ner mycket tid på fotbollen men egentligen så var nog 2016 året då jag mest slötittade på tv-serier. Självklart så la jag ner mycket tid på både skolan och fotbollen ändå, det gjorde jag absolut, bara inte tillräckligt mycket för att kunna använda det som en riktig ursäkt.

I slutet av 2016 skedde något, jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det men helt plötsligt slog det mig bara att jag prioriterar helt fel. Att jag gör så mycket saker som jag egentligen inte gillar något särskilt mycket och sen skyller jag på att jag inte hann med allt jag skulle göra för att det helt enkelt är det bekväma valet. Och när det kommer till läsningen måste jag faktiskt säga att det fanns en bok som jag läste som fick mig att få upp ögonen för läsningen igen. Konstigt nog, med tanke på att jag vanligtvis brukar ha svårt för klassiker och föredrar samtida böcker, så var denna bok Jerusalem av Selma Lagerlöf. Det som gör det hela ännu underligare är att det här är en bok med kristen tro i fokus och själv så skulle jag nog kalla mig ateist. Jag har inget emot religion, jag är bara själv inte troende. Inte heller fick den här boken mig att bli troende men ändå så var det något med de djupa beskrivningarna och den tro som karaktärerna inte bara hade på gud utan även på varandra som ändå fick mig på fall. Jag blev då påmind om hur stor inverkan böcker kan ha på en och hur mycket jag hade saknat just det. För även om jag läst några andra riktigt bra böcker under 2016 så saknade de något som Selma Lagerlöfs Jerusalem hade, något som helt enkelt inte går att beskriva med ord.

Men nu är det helt enkelt dags att vända blad. 2017 är här och jag måste säga att hittills så har det varit ett riktigt bra år. Vi är visserligen bara på sjätte dagen men jag har ändå en riktigt bra och positiv känsla av 2017. Och för att gå tillbaka till att prata om böcker så har jag redan läst ut årets första bok vilket definitivt bådar gott. Förhoppningsvis blir 2017 det år vi alla har väntat på.