Titel: Djupa Ro
Författare: Lisa Bjärbo
Serie: -
Språk: Svenska
Förlag: Rabén & Sjögren
Sidor: 265
Handling: Det är mitt i sommaren den dagen då Jonathan hittas livlös i sjön, så fort de fyra gamla vännerna från gymnasiet får reda på saken skyndar de sig tillbaka till staden där de alla växte upp tillsammans. Men nu är allting annorlunda, de hade alla lämnat stan, lämnat varandra, lämnat Jonathan, för att fortsätta med sina liv. I gruppen känner de tomrummet av Jonathans bortgång, för hur fortsätter man leva när en av ens bästa vänner helt plötsligt är död?
Tankar om boken: Jag vet inte ens var jag ska börja när det kommer till den här boken. Jag plockade upp den på tåget på väg hem från bokmässan eftersom jag hade råkat lägga boken som jag höll på att läsa i den andra väskan, bästa "misstaget" jag gjort tror jag. För så fort jag började läsa den här var jag fast. Alla dessa känslor som jag kände av att läsa om Jonathans död och om tomrummet efter honom. Det går inte att beskriva. Det här gänget i boken skulle lika gärna kunna vara mitt gäng som jag umgås med, jag kände på så sätt igen mig i alla karaktärerna och de var så verkliga! Och återigen känslorna, jag bara grät, fast jag var på ett tåg från Göteborg till Stockholm. Efteråt satt jag uppe hela natten tills jag läst ut den, och när jag väl hade läst ut den så bara satt jag där, med boken i famnen och tårar rinnandes på kinderna. För den här boken har ett sådant djup, man kan inte annat än att bara känna med i det Lisa Bjärbo skriver samtidigt som man får lära känna karaktärerna mer och mer. Jag hatar att den här boken är så verklig men ändå inte alls verklig, för när jag läste boken kändes det som att det var min bästa kompis som skulle begravas och det var mina kompisar som jag sörjde med. Så när boken var slut kändes det som att jag förlorade mina vänner, som att jag inte hade någon att dela sorgen med. Jag förstår inte heller riktigt hur Lisa Bjärbo som författare kan få mig att bli så berörd av en historia på endast 265 sidor, det visar på hennes fantastiska författarkunskaper och underbara språk.
Betyg: 10/10.
Handling: Det är mitt i sommaren den dagen då Jonathan hittas livlös i sjön, så fort de fyra gamla vännerna från gymnasiet får reda på saken skyndar de sig tillbaka till staden där de alla växte upp tillsammans. Men nu är allting annorlunda, de hade alla lämnat stan, lämnat varandra, lämnat Jonathan, för att fortsätta med sina liv. I gruppen känner de tomrummet av Jonathans bortgång, för hur fortsätter man leva när en av ens bästa vänner helt plötsligt är död?
Tankar om boken: Jag vet inte ens var jag ska börja när det kommer till den här boken. Jag plockade upp den på tåget på väg hem från bokmässan eftersom jag hade råkat lägga boken som jag höll på att läsa i den andra väskan, bästa "misstaget" jag gjort tror jag. För så fort jag började läsa den här var jag fast. Alla dessa känslor som jag kände av att läsa om Jonathans död och om tomrummet efter honom. Det går inte att beskriva. Det här gänget i boken skulle lika gärna kunna vara mitt gäng som jag umgås med, jag kände på så sätt igen mig i alla karaktärerna och de var så verkliga! Och återigen känslorna, jag bara grät, fast jag var på ett tåg från Göteborg till Stockholm. Efteråt satt jag uppe hela natten tills jag läst ut den, och när jag väl hade läst ut den så bara satt jag där, med boken i famnen och tårar rinnandes på kinderna. För den här boken har ett sådant djup, man kan inte annat än att bara känna med i det Lisa Bjärbo skriver samtidigt som man får lära känna karaktärerna mer och mer. Jag hatar att den här boken är så verklig men ändå inte alls verklig, för när jag läste boken kändes det som att det var min bästa kompis som skulle begravas och det var mina kompisar som jag sörjde med. Så när boken var slut kändes det som att jag förlorade mina vänner, som att jag inte hade någon att dela sorgen med. Jag förstår inte heller riktigt hur Lisa Bjärbo som författare kan få mig att bli så berörd av en historia på endast 265 sidor, det visar på hennes fantastiska författarkunskaper och underbara språk.
Betyg: 10/10.
Jag rekommenderar den här boken till unga som gamla, alla som känner för att läsa en historia om sorg och kärlek som verkligen berör djupt.
Länkar: Bokus, Adlibris, Cdon och förlagets hemsida.
Länkar: Bokus, Adlibris, Cdon och förlagets hemsida.
Tack för tipset Rebecca. Det var en fantastisk bok. Inte i när-heten av mina ungdomsböcker 40-50-tal). Kram Farmor
SvaraRaderaKul att du gillade den :) Kram
Radera